Örter

Samerna har använt olika örter både för mat och medicin. Fjällkvannen är och har varit den absolut mest populära av de örter som samerna använt sig av. Bladen är bra att lägga på gravad fisk, det förlänger hållbarheten men ger också god smak. Av blad och stjälkar gör man gompa, en rätt, som syras på samma sätt som man gör surkål. Den söta märgen i blomstjälkarna har ätits som godis, fröna är goda kryddor. 

Juobmun eller syran som smälts ner till en gröt har sparats till vintern. Det var en delikatess som åts med renmjölk. Man kan använda ängssyra, fjällängsyra eller fjällsyra beroende på vad man har i sin närhet.

På försommaren har man samlat in hela vinterns förråd av tallbark. Det var en basföda och det enda mjöl man hade innan man kunde börja byta till sig säd. Barken torkades, rostades och maldes till mjöl som användes till soppor och gröt.

Kvanne och många andra örter har använts som komplement till kött och fisk, men är också traditionell medicin. Te på kvanne är lugnande, roten är bra för matsmältningen och höjer immunförsvaret. Rallarrosen har antiinflammatoriska egenskaper. Älgört är en värkmedicin. Blåbär har använts mot diarré och är bra för synen.

Kött

Tack vare en levande renskötsel äter flertalet samer fortfarande samma mat som förr i tiden. Många lever nära renarna och följer de på deras vandringar mellan skogar och fjäll. Under hösten och vintern när renarna slaktas äts ofta olika kötträtter.

Renkött är nyttigt, till och med fettet i det är hälsosamt, faktiskt lika bra för hälsan som olivolja. Vi har också gott om skogsfågel, vilda bär och örter och fisk som lever i rena älvar och sjöar. Maten tillagas av färska råvaror.

Torkning, rökning och saltning är de vanligaste konserveringsmetoderna och ger även den samiska maten dess särprägel.

Allt från djuret tas till vara, både för att visa djuren respekt men även för att få variation i kosten. Den godaste maten gör man av inälvor. Man får i sig alla vitaminer om man äter allt från renen som benkött, inälvor och tarmar. Forskning har visat att samer och annan urbefolkning i världen var ovanligt friska innan västerländska matvanor tog över.

Renskav och Souvas, det lättrökta, lätt bräckta renköttet, är mat från renen som har nått en större marknad och serveras redan i många svenska kök.

 

Fisk

På försommaren när isarna släpper är det gott med färsk fisk efter att ha levt på köttdiet större delen av vintern. Man fiskar i älvar och fjällsjöar. Under sommaren saltas fisken lätt och röks sedan i kåtan för att öka hållbarheten. Rökningen ger också fisken en lätt röksmak så man kan få lite olika smak på fisken. Annars är de vanligast att koka fisken. 

På hösten när vattnet blir kallare fiskar man för att fylla vinterbehovet. Siken leker då i älven och då tar man tillvara rommen men även andra inälvor har använts. Idag har vi frysboxar för förvaring men tidigare saltades fisken in i stora tunnor och åts sen som saltfisk tillsammans med potatis.

Förr gjorde vi surmört eller sursik på våren som sedan förvarades i kaggar till hösten. Den kokades då och på minde om surströmming fast inte lika mycket syrad.